Målkungen och backpoängkungen
2008-02-26 07:55:39
Efter Pavel Brendls hattrick mot SSK går det inte att låta bli att ta en titt i backspegeln. Närmare bestämt till vilket ruggigt lag namnmässigt som Malmö förfogade över hösten 2004.
Tänk att vi i Redhawks samma säsong som vi åkte ur elitserien första gången matchade följande killar.
Pavel Brendl.
Då: Ansågs vara en lat tjeck som skickades hem efter en träningsmatch mot Danmarks landslag i Herlev.
Nu: Elitseriens målkung med 29 mål.
Mikko Louma.
Då: Värvad som Miska Kangasniemis polare från Tapparatiden. Nyligen hemkommen från en tripp till NHL/AHL. Gjorde inte ens 20 poäng.
Nu: Firad stjärna i elitseriens suveräner, HV71. Har en topplön på 250.000 och leder backarnas poängliga.
Björn Melin.
Då: En bitter kille som inte ansågs ta plats i HV. Gick till MIF för att spela till sig nytt med HV. Var dålig, men lyckades ändå fixa kontrakt med moderklubben igen.
Nu: Hemkommen från en resa "over there" som HVs största nyförvärv. Innan han stack över utsåg Calle Johansson honom till elitseriens bästa spelare.
Mika Hannula.
Då: En dyr spelare med stora attitydsproblem. Motsvarade inte förväntningarna.
Nu: Proffs i Ryssland och nära spel i landslaget. Året efter han lämnade Malmö vann han ett OS-guld.
David Petrasek.
Då: En av Malmös bästa backar. Men inte ens i närheten av landslaget.
Nu: Landslagsback. Assisterande kapten i elitseriens suveräner.
Frans Nielsen.
Då: Ung talang som fortfarande väntade på det definitiva genombrottet.
Nu: Spelar i NHL/AHL och gör helt okej ifrån sig.
Nu var det NHL-lockout, jag vet. Men så dominerande som dessa killarna är nu hade inte det spelat någon roll om dom varit så dominanta då också.
Helt sjukt.
