Att leda med 3-0 är inte lätt i ishockey. Fråga Rögle.
Har precis bevittnat Rögle - Brynäs.
Inför tredje hade jag ett fullständigt uddlöst Brynäs som låg under med 3-0 och knappt skapat en chans.
När jag nu lämnar Ängelholm så åker jag ifrån efter att ha sett en fullständigt makalös vändning av Gävlegänget till 4-3 efter ordinarie tid. Kan man annat än älska sporten ishockey?
---
Men i ärlighetens namn. Brynäs var inte speciellt bra. Katastrofal insats i 45 minuter, men just när Ove Molin prickade in 1-3 så märktes det per omgående hur darriga Rögle blev.
Det var som att minnet gick tillbaka till förra torsdagen. Ja, ni minns säkert. Skellefteå - Rögle 0-3 inför sista perioden. De tankarna MÅSTE ha gått igenom Röglespelarnas huvuden när Ove Molin gjorde det där 1-3-målet. Och mycket riktigt. Det föll igenom totalt Pinsamt skulle jag säga. Man tappar inte fyra mål i sista perioden på hemmaplan.
Vad är problemet? För dåligt tränade att man inte orkar spela i 60 minuter?
---
Lite kritik har jag att framföra till vinnarna från Gävle.
Fruktansvärd coaching av Czarnecki. Han spelade verkligen de minst heta spelarna när dom väl fick chansen i PP under första halvan av matchen. Snackar framförallt om kedjan med Vas-Dixon-Hermansson. Ingen spets för fem öre.
Som tur är så tänkte Czarnecki om och spelade inte dom en enda minut i de viktiga lägena i tredje perioden Och så var det vänt till 3-4.
---
Och till sist. Kinnarps Arena har fått en konkurrent om Sveriges sämsta bortastå.
Jag provade på Lindab Arenas bortastå idag då jag tycker det är grymt intressant att granska.
Är man 187 cm lång som jag är så har du denna sikten.
Härligt Rögle. Bortafansen lär längta till Ängelholm.
Nu kanske inte bortafansen är prio att ge de bästa platserna. Men ett mindre räcke hade väl varit klart önskvärt.
Jag fick iallafall träna min tår under 60 minuter då jag stod på de under större delen av matchen. Man ska ju se det positiva.
